Teater Tamauer: en presentation
Teater Tamauer bildades i och med sommaruppsättningen av En midsommarnattsdröm i Slottsskogen 1994. Därefter blev det många utomhusföreställningar där: fler klassiker som Hamlet och I väntan på Godot, egenhändigt tillverkade pjäser som Job (fritt efter bibeln) och en trilogi om kärlek som vi spelade somrarna -98, -99 och 2000: Att vara eller vara förutan (där Hamlet och Ofelia fick varandra på slutet, alltmedan karaktärerna i Godot såg på), Gästabudet(fritt efter Kierkegaard) och Aftonrodnad (fritt efter Platon).
Inomhus har vi gästat och skapat olika scener. Tristan och de hungrande (fritt efter Thomas Mann), Kärlek (av Kaj Munck), Mellan levande och döda (efter Rainer Maria Rilkes Duinoelegier), Krapps sista band (av Samuel Beckett), Jag dör hellre längre bortåt vägen (av Johan Friberg), Natten Före skogarna (av Bernard-Marie Koltès), En handelsresandes död: Sönerna (fritt efter Arthur Millers pjäs) och Den komiska tragedin (av Hunstad/Bonfanti). För regi liksom textbearbetningar har bröderna Anders och Johan Friberg stått.
Hösten 2002 fick Teater Tamauer äntligen en fast scen. Då tog vi över Lilla Teatern vid Järntorget i Göteborg tillsammans med Teater Kurage. Våren 2003 bytte teatern namn till Hagateatern. På Hagateatern har vi spelat Kriget och den ljusa skogen (av Anders Friberg), Välkommen till Götheland! (ur texter av Staffan Göthe, bearbetade av Anders Friberg), Byta trottoar (av Staffan Göthe), En kvinnas röst – Vox humana (av Jean Cocteau), den direktsända talkshowen Light Night Show och Faust (av J W Goethe), Julsagan om Pi (av Peter Zell), Min pappa kung Lear (fritt efter Shakespeare), Igelkotten och Mullvaden (efter Anna Höglunds och Gunnar Lundkvists böcker), Lösker Man (av Sofie Ljungman), Hem kära hem (av Andreas Garfield), Var inte rädd (av Anders Friberg).
På den här vägen fortsätter Teater Tamauer. Ibland är grundklangen filosofisk, annars poetisk, absurd eller realistisk. Vi koncentrerar oss på "individen i tillvaron". Det kan verka omfatta det mesta, men om man inte verkligen granskar delarna, som "individen", "den enskilda människan" och "relationer" kan man inte heller förhålla sig nyanserat till storheter som "människans värde", hennes "ansvar", eller hennes förhållningssätt till "omvärlden". Det går nog att sammanfatta vår arbetsmetod hittills som: enskildheten speglad i storheten, och vice versa.
